Italian Mannerist Painter, ca.1512-1571 Italian painter. He was trained in Modena and developed his mature style under the influence of his contemporaries Correggio and Parmigianino in Bologna (1544 ?C 52). There he painted portraits and decorated palaces with frescoes of landscapes and figure compositions in the Mannerist style. In 1552 he was invited by Henry II of France to work under Primaticcio at the Palace of Fontainebleau, where he executed immense murals (most now lost). He remained in France the rest of his life. His mythological landscapes were a principal source of the French Classical landscape tradition, and he was a precursor of Claude Lorrain and Nicolas Poussin.  Related Paintings of ABBATE, Niccolo dell :. | The Rape of Proserpine gfgf | The Continence of Scipio (mk05) | The Story of Eurydice | The Rape of Proserpine | The Rape of Proserpine |
Related Artists:
John Blake White
(1781 - 1859). painted The Battle of Fort Moultrie in 1826
MIERIS, Willem van
Dutch Baroque Era Painter , b. 1662, Leiden, d. 1747, Leiden, Dutch painter, was the son of Frans van Mieris sr.. His works are extremely numerous, being partly imitations of the paternal subjects, or mythological episodes, which Frans habitually avoided.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.